Fetmahantering förbättrar sannolikt det kliniska resultatet av MS

Fetmahantering förbättrar sannolikt det kliniska resultatet av MS

Att bära alldeles för mycket vikt vid diagnosen MS (multipel skleros) är förknippat med högre nuvarande och senare nivåer av funktionshinder inom en relativt kort tidsperiod, enligt en studie publicerad online i Journal of Neurology Neurosurgery & Psychiatry.

Att återgå till en hälsosam vikt kan förbättra kliniska resultat för överviktiga patienter med MS, föreslår forskarna.

Fetma i barndomen och tonåren är associerad med en ökad risk att utveckla MS, oberoende av andra potentiella miljöutlösare. Det är dock inte klart om detta också kan vara förknippat med snabbare handikappprogression efter diagnos.

För att ta reda på det rekryterade forskare 1 066 deltagare med skov-remitterande MS från hela Tyskland som deltog i The German National MS (NationMS) studie. Mer än en fjärdedel (29,5 %, 315) av dessa var män med en medelålder på 33 år.

Vid tiden för MS-diagnosen var 159 patienter (15 %) överviktiga med ett BMI på minst 30. Fetmarelaterade komorbiditeter (typ 2-diabetes, hypertoni) rapporterades hos 68 patienter (nästan 6,5 %).

Deras funktionsnedsättningsnivå övervakades vartannat år i totalt 6 år med hjälp av Expanded Disability Status Scale (EDSS). Detta sträcker sig från 0 till 10 i steg om 0,5 enheter.

Fetma vid tidpunkten för diagnos var inte associerad med en högre årlig återfallsfrekvens eller större ökning av nervskada som sågs på MRT-hjärnskanningar under den 6-åriga observationsperioden.

Men nivån av funktionshinder var högre vid diagnostillfället och vid var och en av följande tre tidpunkter, efter justering för ålder, kön och rökning. Och den genomsnittliga tiden det tog överviktiga patienter att ackumulera högre nivåer av funktionshinder var kortare. De nådde EDSS 3 på knappt 12 månader i genomsnitt, jämfört med nästan 18 månader för dem som inte var överviktiga.

Neurovetenskap e-bok

Sammanställning av de bästa intervjuerna, artiklarna och nyheterna från det senaste året. Ladda ner en gratis kopia

Överviktiga patienter hade också mer än dubbelt så stor risk att uppnå EDSS 3 inom 6 år, oavsett vilken typ av läkemedelsbehandling de fick.

Fullständiga hälsodata fanns tillgängliga för 81 (51 %) av de överviktiga MS-patienterna och för 430 (nästan 47,5 %) av de övriga.

Risken för att uppnå EDSS 3 inom 6 år i denna grupp var återigen mer än dubbelt så hög hos överviktiga patienter som hos de som inte gjorde det, och föll till en 84 % ökad risk efter att ha tagit hänsyn till kön, ålder och rökning.

Viktigt är att övervikt (BMI 25–29,9) vid diagnos inte var signifikant förknippat med större funktionsnedsättning då eller senare eller med en ökad risk för att uppnå en EDSS på 3 vid 6 år.

Detta är en observationsstudie och kan därför inte fastställa orsaken. Och forskarna erkänner att BMI endast mättes en gång i början av studien, medan samexisterande medicinska tillstånd var begränsade till typ 2-diabetes och högt blodtryck och antalet drabbade var litet.

Men tidigare forskning har kopplat en minskning av grå substans i hjärnan till fetma, påpekar de.

"Vår upptäckt att fetma, men inte övervikt, är associerad med sämre resultat hos MS-patienter tyder på en tröskeleffekt av kroppsmassa på ackumulering av funktionsnedsättning vid MS", skriver de och tillägger att fetma är en modifierbar riskfaktor.

"Dessa data tyder på att riktad hantering av fetma bör utvärderas för dess potentiella fördel för att förbättra långsiktiga kliniska resultat hos patienter som diagnostiserats med MS", avslutar de.

Källa:

BMJ

Hänvisning:

Lutfullin, I., et al. (2022) Förening av fetma med sjukdomsprogression vid multipel skleros. Journal of Neurology Neurosurgery & Psychiatry. doi.org/10.1136/jnnp-2022-329685.

.