Är moderns koffeinkonsumtion förknippad med barns tillväxt och finns det sådana samband i lågkonsumtionsgrupper?

Är moderns koffeinkonsumtion förknippad med barns tillväxt och finns det sådana samband i lågkonsumtionsgrupper?

Idag sker koffeinkonsumtionen oftast i form av te, kaffe och koffeinhaltiga läskedrycker. Med kaffes stimulerande effekter har de flesta svårt att begränsa det trots oro för dess hälsoeffekter. En ny tidning publicerad i JAMA-nätverket har öppnats diskuterar sambandet mellan koffeinkonsumtion under graviditeten och avkommans framtida tillväxt.

Lernen: Assoziation des mütterlichen Koffeinkonsums während der Schwangerschaft mit dem Wachstum des Kindes. Bildnachweis: Galina Zhigalova/Shutterstock

introduktion

Cirka 80 % av amerikanska kvinnor dricker kaffe under sin graviditet. Koffein är en hjärnstimulerande förening och ackumuleras i fostervävnad på grund av brist på metabola vägar under denna fas av livet.

Tidigare forskning, som den utförd av National Institute of Child Health and Human Development (NICHD) Fetal Growth Studies, antydde en negativ effekt av koffeinkonsumtion under graviditeten, även vid nivåer så låga som 50 mg, mängden i en halv kopp kaffe per dag, beroende på storleken och vikten av barnet vid födseln. Andelen barn födda med en födelsevikt under 2,5 kg eller barn med låg födelsevikt (LBW) var högre efter koffeinkonsumtion, främst på grund av minskad födelselängd och en minskning av mager vävnadsmassa.

Omvänt har andra studier visat ökningar av spädbarns viktökning, spädbarns kroppsmassaindex (BMI) och barnfetma med ökande koffeinkonsumtion. Målet med den aktuella studien, som kallas studien Environmental Influences on Child Health Outcomes (ECHO-FGS), var att följa upp tidigare forskning utförd i en undergrupp av NICHD Fetal Growth Studies-Singletons avkomskohorten.

ECHO-FGS-studien genomfördes från 2017 till 2019 på tio platser med över tusen moder- och spädbarnsdyader från NICHD Fetal Growth Studies Singletons-kohorten. Både överviktiga och normalviktiga mödrar inkluderades tillsammans med sina barn i åldern 4 till 8 år. Kvinnorna kom från olika bakgrunder.

Forskarna genomförde också en studie med hög koffeinexponering. Detta var Collaborative Perinatal Project (CPP) på 12 platser på gravida kvinnor och deras avkommor.

För båda grupperna av deltagare beräknades ålders- och könsnormaliserade BMI tillsammans med z-poäng för BMI, vikt och längd i relation till de ungefärliga skillnaderna i standardiserad vikt och längd vid sju år, vilket var tidpunkten för ett besök på CPP och den genomsnittliga mätåldern för ECHO-FGS.

Koffein metaboliseras snabbt i kroppen, främst till paraxantin. Under den första trimestern sker detta inom tre timmar, men kan vara upp till tio timmar i slutet av graviditeten. Därför bestämde sig forskarna för att mäta både koffein- och paraxantinnivåerna för att se ett samband med barnets tillväxt.

Vad visade studien?

I ECHO-FGS-studien var de lägsta koffeinkoncentrationerna hos kvinnor med svart bakgrund, vanligtvis yngre och inte gravida, ogifta eller utan partner, med lägre social och utbildningsbakgrund och lägre inkomstnivåer. Barnen var i genomsnitt cirka sju år gamla vid tidpunkten för studien, med cirka en fjärdedel över BMI-kriteriet för normalt.

Medelkoncentrationen för koffein var ~170 ng/ml och för paraxantin ~74 ng/ml, vilket motsvarar en koffeinkonsumtion på mindre än 50 mg per dag. Höjd Z-poäng minskade med mer än en femtedel i den fjärde kvartilen av konsumtion jämfört med de första mellan fyra och åtta år, vilket motsvarar en förkortning med cirka 1,5 cm vid sju års ålder.

Breath Biopsy®: The Complete Manual eBook

Introduktion till andningsbiopsi, inklusive biomarkörer, teknik, tillämpningar och fallstudier. Ladda ner en gratis kopia

Jämfört den tredje kvartilen med den första sjönk vikten i den tidigare kohorten med över en fjärdedel, vilket innebär att barnen i genomsnitt var 1,1 kg lättare vid sju års ålder. Liknande fynd var tillgängliga för paraxantin.

Ingen skillnad observerades i BMI, fettmassa eller fettprocent, vilket uteslöt en ökning av risken för fetma eller övervikt för både koffein och paraxantin.

I CPP-studien var medelkoncentrationerna för koffein och paraxantin mycket högre vid 625 respektive 296 ng/ml, motsvarande två koppar kaffe per dag. När de analyserades efter kvintil var barn födda av dem i den lägsta konsumtionskvintilen längre än de vars mödrar föll i den högsta konsumtionskvintilen.

Längdskillnaden ökade i slutet av studien vid åtta års ålder, från 16 % vid fyra års ålder till 37 % vid åtta års ålder. Vid denna tidpunkt var barnen i den minst konsumerande kvintilen 0,7 till 2,2 cm längre än de i den mest konsumerande kvintilen. Det fanns dock ingen signifikant skillnad i vikt mellan kvintiler.

BMI var högre hos kvinnor i den andra och tredje kvintilen vid sju och åtta års ålder. I båda studierna hade barns kön ingen inverkan på dessa samband.

Vilka är effekterna?

Resultaten att både koffein- och paraxantinkoncentrationer i moderns blod var associerade med mindre barns längd vid åtta års ålder i två olika kohorter med olika mönster av koffeinkonsumtion är signifikanta. Minskningen liknar moderns rökning under graviditeten.

Bortsett från höjdminskning, minskade barns vikt med ökande konsumtion, men endast i tredje kvartilen och tredje kvintilen i ECHO-FGS och CPP-studierna.

Det är oroande att "moderns koffeinkonsumtion är förknippad med långvarig nedgång i spädbarnslängd, även när moderns konsumtion är under nuvarande rekommendationer på 200 mg per dag."

Tidigare studier har visat att bristande viktökning vanligtvis är förknippad med en högre risk för hjärt- och ämnesomsättningssjukdomar, samt fetma och diabetes hos vuxna. Mekanismen kan vara via direkta effekter av koffein och paraxantin på fostret, eftersom båda passerar placentan men inte kan metaboliseras av fostret. Ökad maternell glukokortikoidsekretion på grund av koffein med hämning av fetala glukokortikoidkataboliska vägar kan också spela en roll i ackumuleringen av koffein och dess metaboliter i fostret.

Detta kan påverka den endokrina regleringen av fostrets tillväxt via hypotalamus-hypofys-binjureaxeln eller genom att förstärka insulinverkan hos fostret på grund av glukokortikoidinducerad insulinkänslighet. Detta stödjer utvecklingsparadigmet för hälsa och sjukdom som förmedlas av metabola störningar i fosterlivet.

I studien som föregick den aktuella rapporterade samma forskare en potential för sådan metabolisk dysreglering i form av intakt fettmassa men minskad mager massa vid exponering för koffein.

Vissa forskare har funnit att vikten ökar över tid med högre koffeinkonsumtion, jämfört med en minskning över tid vid låg konsumtion. Det är anmärkningsvärt att ingen sådan risk för fetma eller övervikt hittades bland barnen i denna studie. Detta kan tyda på att upp till en viss tröskel kan moderns koffeinkonsumtion inte ha en positiv effekt på barnets vikt, men kan vara förknippat med lägre vikt.

Framtida forskning om koffeinkonsumtion under graviditeten bör följa barnets tillväxt genom puberteten och därefter för att avgöra om höjdskillnaderna fortsätter att öka i vuxen ålder och om mindre längd i samband med moderns koffeinkonsumtion ger en större risk för kardiometabolisk dysfunktion.

Hänvisning:

• Gleason, J. et al. (2022) „Assoziation des mütterlichen Koffeinkonsums während der Schwangerschaft mit dem Wachstum des Kindes“, JAMA Network Open, 5(10), p. e2239609. doi: 10.1001/jamanetworkopen.2022.39609.

.