Veckomedicinering för viktminskning minskar BMI hos tonåringar

Veckomedicinering för viktminskning minskar BMI hos tonåringar

Semaglutid är en glukagonliknande peptid-1-analog som kan minska hungern och därmed stödja viktminskning. I en nyligen New England Journal of Medicine Studieforskare rapporterar att en veckodos av semaglutid resulterade i en signifikant minskning av kroppsmassaindex (BMI) hos ungdomar.

Lära sig: Semaglutid en gång i veckan hos ungdomar med fetma. Fotokredit: SKT Studio / Shutterstock.com

Fetma hos små barn

Forskare förutspår att år 2030 kommer över 250 miljoner barn och ungdomar att betraktas som överviktiga. Överviktiga barn och ungdomar löper högre risk för många hälsoproblem, inklusive dysglykemi, högt blodtryck, icke-alkoholisk fettleversjukdom, obstruktiv sömnapné, dyslipidemi, förändrad mental hälsa och försämrad livskvalitet.

Även om vissa livsstilsförändringar kan förbättra livskvaliteten för unga överviktiga individer, är deras effekter ofta begränsade i deras förmåga att avsevärt minska BMI-värdena. Som ett resultat har flera farmakologiska medel godkänts för att stödja långsiktig vikthållning, av vilka några inkluderar liraglutid, orlistat och fentermin-topiramat.

Om den kliniska prövningen av semaglutid

Semaglutid Treatment Effect in People with Obesity (STEP) TEENS-studien är en dubbelblind, randomiserad, parallellgrupps-, placebokontrollerad studie som registrerade totalt 201 feta eller överviktiga deltagare i åldern 12 till 18 år.

Medan fetma definierades som ett BMI i den 95:e percentilen eller högre, ansågs en person med ett BMI i den 85:e percentilen eller högre vara överviktig. Alla deltagare diagnostiserades också med minst en viktrelaterad komorbiditet.

Varje studiedeltagare tilldelades slumpmässigt att få antingen en dos på 2,4 milligram (mg) semaglutid en gång i veckan eller en placebo administrerad subkutant under totalt 68 veckor. Förutom placebo eller medicinering deltog alla studiedeltagare i en 12-veckors livsstilsintervention som inkluderade rådgivning om hälsosamma kostalternativ och fysiska aktiviteter som kunde stödja viktminskning.

Varje person som gick ner mer än fem kilo (kg) eller tog en fetmarelaterad medicin inom 90 dagar före screening uteslöts från studien. Ytterligare uteslutningskriterier inkluderade tidigare bariatrisk kirurgi, okontrollerad sköldkörtelsjukdom, tidigare diagnos av allvarlig depressiv sjukdom inom två år före screening för studien, diagnos av allvarlig psykiatrisk störning eller bulimia nervosa och historia av självmordsförsök.

Effektiviteten av semaglutid

e-bok om laboratoriediagnostik och automatisering

Sammanställning av de bästa intervjuerna, artiklarna och nyheterna från det senaste året. Ladda ner en kopia idag

Av de 201 personer som deltog i studien fick 134 semaglutid och 67 fick placebo, varav 132 respektive 64 fullföljde hela 68 veckors behandling. Generellt sett var baslinjeegenskaperna likartade mellan båda grupperna, förutom kroppsvikt, BMI och midjemått, som alla var högre i semaglutidgruppen.

Medelåldern för studiedeltagarna var 15,4 år, varav 62 % var kvinnor och 79 % vita. Medelkroppsvikten var 107,5 kg och medel-BMI var 37,0.

I slutet av 68-veckorsperioden visade semaglutidgruppen en minskning med 16,1 procent i sina BMI-värden jämfört med en förändring på 0,6 procent i placebogruppen. Dessutom tappade 73 % av dem som fick semaglutid minst 5 % av sin kroppsvikt, vilket är jämförbart med endast 18 % av placebogruppen.

Förutom BMI var behandling med semaglutid också associerad med minskningar av totalt kolesterol, lågdensitetslipoproteinkolesterol (LDL), mycket lågdensitetslipoproteinkolesterol, triglycerider, alaninaminotransferas (ALT) och glykerat hemoglobinnivåer jämfört med placebo. Det fanns ingen skillnad mellan semaglutid- och placebobehandlingar i deras effekter på blodtryck eller högdensitetslipoprotein (HDL)-kolesterolnivåer.

Efter att ha avslutat medicineringen fick studiedeltagarna i båda grupperna livsstilsinterventioner i ytterligare sju veckor. I slutet av denna period, eller vecka 75, förblev semaglutidmottagarnas BMI under sin baslinje, medan de som fick placebo hade ett BMI som översteg deras baslinje.

Säkerhet för semaglutid

Viktigt är att 79 % och 82 % av semaglutid- respektive placebomottagarna upplevde en negativ behandlingseffekt, med det totala antalet biverkningar högre i semaglutidgruppen.

De vanligaste rapporterade biverkningarna var gastrointestinala (GI) relaterade, där de vanligaste symtomen är illamående, kräkningar och diarré. Gastrointestinala biverkningar rapporterades hos 62 % respektive 42 % av semaglutid- respektive placebomottagarna. Viktigt är att de flesta av dessa symtom var milda eller måttliga, med en maximal varaktighet på två till tre dagar i semaglutidgruppen.

Allvarliga biverkningar rapporterades hos 11 % och 9 % av semaglutid- respektive placebomottagarna. Till exempel upplevde fem semaglutidmottagare akut gallblåsasjukdom. Icke desto mindre verkar säkerhetsprofilen för semaglutid överensstämma med den för andra glukagonliknande peptid-1-receptoragonister.

Slutsatser

Sammantaget tyder kliniska prövningar på att en veckodos på 2,4 mg semaglutid tillsammans med livsstilsförändringar avsevärt och i större utsträckning sänker BMI och andra viktrelaterade mått än livsstilsförändringar enbart.

Hänvisning:

• Weghuber, D., Barett, T., Barrientos-Perez, M., et al. (2022). Einmal wöchentlich Semaglutid bei Jugendlichen mit Adipositas. Das New England Journal of Medicine. doi:10.1056/NEJMoa2208601.

.