Acid Reflux hos barn: Känn till symptomen

Acid Reflux hos barn: Känn till symptomen

Först trodde jag att det var influensa. Min sjuåriga son började kräkas mitt i natten. Han klagade över magsmärtor och kräktes flera gånger inom några timmar. Han hade dock ingen feber och mådde bra när han gick till skolan. Jag övertygade mig själv om att det måste ha varit något han åt.

Nästa månad hände samma sak. Efter att ha legat på natten började han kräkas. Han klagade på ont i magen. Men nästa morgon mådde han bra. När han väl hade kräkts färdigt mådde han helt okej. Jag har alltid trott att det var något som inte höll med honom.

Men kräkningar förekom oftare. Han klagade också ofta över magsmärtor. Kräkningarna inträffade minst en gång i veckan och alltid på natten. Han skulle sakna skolan och se väldigt blek ut. Men det konstiga var att så fort kräkningarna upphörde kom hans färg tillbaka och han sprang runt och lekte. Jag gjorde ingen mening för mig själv. Hur kunde han gå från att vara svag och sjuk till att hoppa på studsmattan en timme senare?

Jag försökte hitta en trolig orsak genom att söka på nätet. Jag sökte efter symtomen han hade men fick inga tydliga resultat. I staden där jag bor är vi inte kända för att ha särskilt pålitliga läkare. Min erfarenhet har varit att du måste ha en uppfattning om vad som händer med dig innan du ens går till läkarmottagningen. Jag försökte få en idé om vad jag skulle säga när vi gick in. Jag var rädd att en tumör växte inuti honom. Jag var väldigt rädd, men bokade en tid för att träffa hans barnläkare samma dag som jag ringde.

Om du någonsin har tagit ett barn till doktorn när det är sjukt, vet du att något magiskt händer när du går in på det kontoret. På något sätt försvinner alla hennes symptom. De ler, skrattar, har energi att brinna och ser ut som att de inte har något att göra med att vara på sjukhuset. Så var min son den dagen. Jag föreställer mig alltid att läkaren tvivlar på allt jag säger när jag förklarar hans symptom. När man tittar på hans leende ansikte är det svårt att tro att han drog ut sitt hjärta för några timmar sedan.

Efter en snabb blick över läkaren (Nej, vänta. Det var inte en läkare. Det var en läkares assistent. Vi ser knappt en riktig läkare i denna stad). Så läkarens assistent säger att han har sura uppstötningar. Tanken verkade löjlig för mig. Sura uppstötningar? Hos en sjuåring? Diagnosen verkade för enkel, jag fruktade att hon hade fel och insisterade på att vi skulle köra tester för att utesluta något allvarligare. Det är min bebis. Min lilla pojke. Jag tar inga risker.

Så min stackars Dillon fick utstå blodprov, röntgen och till och med ett övre GI. Jag var orolig att han skulle behöva gå igenom en övre GI. I mitt sinne föreställde jag mig att de skulle behöva söva honom och trycka ner slangar i halsen på honom. Det var dock inte alls vad de gjorde. Bortsett från att behöva dricka barium var proceduren väldigt enkel. Men barium... det skulle du inte önska din värsta fiende.

På övre GI-dagen höll jag honom hemma från skolan. Att se hans lilla, lilla kropp i en sjukhusrock fick mig nästan till tårar. När jag såg honom försöka vara stark och inte visa sjuksköterskan och läkaren hur rädd han var, tårades mina ögon också. Det här är samma lilla pojke som inte tål smaken av flytande Tylenol, och här är han med en full kopp barium i handen. Han skakade men log. Läkaren förklarade vad de skulle göra och fick honom att dricka det fruktansvärt luktande bariumet. Bariumet glödde i hans kropp, så att läkaren kunde se vad som hände med bariet när det väl var inuti honom.

När Dillon stod framför en röntgenbräda drack han bariumet. Jag tittade bakom läkaren när det hände och kunde se en skärm som visade en röntgenbild av hans kropp. Jag kunde se bariumet gå in i hans mun, ner i halsen och in i delar av hans kropp som jag inte kunde identifiera. Det var en fantastisk teknik. Medan Dillon sakta drack bariumet tog doktorn bilder från en dator. Jag fick höra att dessa bilder kommer att hjälpa till att identifiera alla tillstånd han kan ha, såsom ett sår, en tumör, ett bråck, ärr, en blockering eller något onormalt i mag-tarmvävnaden.

Efter att stillbilderna var klara fick Dillon lägga sig på ett annat bord eftersom de tog fler röntgenbilder. Jag kunde se bilderna på skärmen igen. Det var fantastiskt att se vätskan flytta från en plats till en annan. Doktorn rullade runt Dillon på bordet flera gånger. Stackars Dillon fortsatte att snurra även efter att doktorn en kort stund klev ut ur rummet! Ingen hade brytt sig om att säga åt honom att sluta. Vi fick ett snabbt fniss om det.

Efter att de tagit alla röntgenbilder från alla vinklar fick han gå runt i hallen för att få vanliga röntgenbilder. Allt jag kunde tänka på var strålningen han utsattes för. Jag fick ett tungt förkläde för att skydda mig mot strålningen. Röntgenteknikern, läkaren och sjuksköterskorna bar också en. Men min lilla pojke, bara 62 pund, mötte det hela tiden.

Jag blev väldigt lättad när jag fick veta att Dillon inte har någon tumör, sår eller annan sjukdom än sura uppstötningar. Efter att ha hört detta bad jag en tackbön för jag vet att inte alla barn (och föräldrar) har turen att få så goda nyheter och jag var så lättad och tacksam.

Vi hade tur. Dillon fick ett recept på Prevacid Solu-Tabs. Dessa är jordgubbssmaksatta flikar som löses upp direkt i munnen. Dillon är för ung för att svälja piller, så som tur var fanns det alternativet. Jag är mycket glad över att kunna säga att Dillon inte har haft en enda episod av kräkningar eller magsmärtor sedan han tog sin medicin.

Om du tror att ditt barn lider av sura uppstötningar bör du leta efter dessa symtom. Dessa är symtomen listade under "Om:".

• Magsmärtor ovanför naveln

• Smärta i bröstet

• Brännande i matstrupen

• Extremt kräsen med mat eller att vägra mat

• Trots att du är hungrig, ät bara några tuggor

• Kvävning eller kvävning

• Dålig viktökning eller viktminskning

• Dålig andedräkt

• Konstant rinnande näsa

• Frekvent ont i halsen

• Sinusinfektion

• Andningsproblem (som bronkit, väsande andning, astma)

• Nattlig hosta

• Tjatande torr hosta

• heshet

• Dålig sömn, frekventa uppvaknanden

• Frekventa öroninfektioner och/eller örontäppa

• Överdriven salivutsöndring eller dregling

• Intolerant mot tryck på magen

Min son uppvisade inte de flesta av de angivna symtomen. Han klagade på ont i magen, sov dåligt och kräktes mycket på natten. Men alla de listade symtomen bör beaktas när ditt barns hälsa står på spel.

Sura uppstötningar är vad som händer när maginnehållet backar upp i matstrupen. Förutom att ta medicinen måste min son också titta på sin kost. Barndom är när man ska kunna äta vad man vill, men nu är Dillon på vad jag kallar "The Old Man Diet". Han kan inte ha koffein, fet eller stekt mat, choklad eller något kryddigt. Min son ÄLSKAR choklad. När vi väl fått hans reflux under kontroll kommer jag att tillåta honom att få det ibland. Och han mådde bra. När han ber om mat han inte kan få påminner jag honom om bariumet. Det är allt som krävs. Bariet knäpper honom omedelbart tillbaka till verkligheten och han väljer Starburst eller Skittles varje gång

Inspirerad av Jewel Nguyen