Fler fasta sjuksköterskor skulle kunna rädda liv och minska sjukvårdskostnaderna

Fler fasta sjuksköterskor skulle kunna rädda liv och minska sjukvårdskostnaderna

Att anställa för få fasta sjuksköterskor på sjukhusavdelningar är kopplat till längre sjukhusvistelser, återinläggningar, patientdöd och i slutändan fler liv och kostar pengar, finner en långtidsstudie publicerad online i tidskriftenBMJ kvalitet och säkerhet.

Ombalansering är kostnadseffektivt och sparar uppskattningsvis 4728 £ för varje friskt levnadsår per patient.

Omedelbar underbemanning – eller avsiktlig, genom kostnadsbesparingar – av sjuksköterskor riskerar att skada sjukhuspatienter och bidrar till rekryterings- och retentionsproblem för sjuksköterskor, menar forskare.

Mycket av den befintliga forskningen om effekterna av sjuksköterska:patientkvoter är tvärsnittsmässigt och har därför begränsad användning för att fastställa orsaksfaktorer, tillägger de.

För att avgöra om det skulle vara kostnadseffektivt att investera i ökad bemanning för att kompensera för undertabeller, utvärdera sambanden mellan sjuksköterska och vårdbiträden och risken för patientdöd, återinläggning och vistelsetid på akuta slutenvårdsenheter för vuxna.

De förlitade sig på data från fyra NHS-sjukhustruster med olika personalnivåer, storlekar, undervisningsstatus, för olika lokalbefolkningar i England. Tre av stiftelserna tillhandahöll akuta slutenvårdstjänster huvudsakligen från enskilda sjukhusplatser och den fjärde tillhandahöll slutenvårdstjänster på fyra platser i en stad.

Data härleddes från elektroniska journaler och personallistor och härleddes från april 2015 till mars 2020 för totalt 626 313 patienter i 185 olika akutvårdsjournaler.

Två huvudsakliga vårdteamroller inkluderades i studien: Registrerade sjuksköterskor (RNS) som har genomgått universitetsutbildning och är registrerade hos den professionella tillsynsmyndigheten; och vårdbiträden (som sjukvårdsbiträden) som inte har denna utbildning och som i stort sett är oreglerade.

Den inkrementella kostnadseffektiviteten för att eliminera undersysselsättningen i dessa två roller uppskattades utifrån kostnaderna och konsekvenserna av att övergå den observerade personalbristen, i genomsnitt över studieperioden till de planerade bemanningsnivåerna.

Patienterna tillbringade i genomsnitt 8 dagar på avdelningen. Under de första 5 dagarna av sin sjukhusvistelse fick patienterna ett dagligt snitt på drygt 5 timmars vård från RN och knappt 3 timmars vård från vårdpersonal.

Beräkningarna visade att patienter på avdelningar som var underbemannade med RN var mer benägna att dö (5 % mot 4 % för patienter med adekvat RN-bemanning), att bli återintagen (15 % mot 14 %) och att stanna på sjukhuset längre (8 dagar mot 5 dagar), med liknande siffror för otillräcklig vårdbemanning.

Patienter som upplevde underintervention fick i snitt 1 timme 9 minuter/dag vård under de första 5 dagarna, medan de som inte upplevde underintervention fick i genomsnitt 3 timmar 22 minuter vård över avdelningsgenomsnittet.

Under studieperioden dog 31 885 patienter. Varje dag upplevde en patient RN underbemanning (underbemanning på avdelningen) under de första 5 dagarna av sin vistelse. Riskerna för död och återinläggning inom 30 dagar ökade med 8 % respektive 1 %. När alla var underbemannade 5 dagar efter inresan ökade vistelsetiden med 69 %.

Dagar av vårdunderhåll var också förknippade med liknande ökningar av riskerna för dödsfall och vistelsetiden inom 30 dagar: 7 % respektive 61 %. Risken för återinläggning inom 30 dagar minskade dock med 0,6 %.

Den totala uppskattade kostnaden för vård för de 626 313 vuxna som ingick i studien var £2 613 385 125 eller £4 173 per intagning.

Forskarna beräknade att eliminering av störningar i båda vårdrollerna skulle kosta ytterligare £197 per patientinträde för att undvika 6 527 av de 31 885 dödsfallen under studieperioden och uppnå 44 483 levnadsår med god hälsa.

Detta motsvarar den extra personalen på £2 778 per friskt levnadsår och £2 685 när minskad sjukfrånvaro och avvärjda återinläggningar beaktas. Att minska vistelsetidens besparingar på £4 728 per ytterligare levnadsår har dock en total kostnadsbesparing genom att öka bemanningen.

Om byråns personal användes för att vara underbemannad istället, var personalkostnaderna för varje ytterligare friskt levnadsår högre, allt från £7320 till £14,639.

"Resultaten ger ingen indikation på att det är rationellt ekonomiskt förnuftigt att korrigera ansträngningarna att korrigera den mest gynnsamma personalanställningen endast för de mest akuta patienterna. Detta är inte bara logistiskt svårt för patienter vars skärpa uppstår (som förekommer på en allmän avdelning), det ger också mycket färre fördelar till en betydligt högre kostnad per enhet förbättring av resultatet på enheten", förklarar forskarna.

"Åtgärder för att ta itu med låg bemanning för den allmänna patientpopulationen (lägre skärpa) kommer sannolikt också att gynnas i den utsträckning de är på samma enheter, medan motsatsen är osannolik om interventioner riktar sig till patienter med högt batterinivå i högbatterienheter", tillägger de.

Detta är en observationsstudie och som sådan kan inga säkra slutsatser dras om orsak och verkan. Och forskarna erkänner att uppgifterna endast kommer från sjukhus i Englands NHS och kanske inte är tillämpliga längre. Underbemanning bedömdes i förhållande till avdelningsnormer snarare än en validerad bedömning av personalbehov.

Forskarna drar dock slutsatsen: "När man undersöker alternativa politiska strategier visar den här studien på vikten av att prioritera investeringar i RN anställda på avdelningar framför stödpersonal, och att det inte finns några kopplingar till att anställa tillräckligt med RN, eftersom användningen av tillfällig personal är dyrare och mindre effektiv."

Källor: