Hur patienter lämnas i vånda när NHS begränsar tonsillektomier: Det brukade vara en rutinoperation... nu ransoneras den - men behandlingen slutar kosta mer

Mandy George tänkte lite på halsontet hon kände komma. Med små barn och en man som jobbade natt som dataingenjör hade hon inget annat val än att tuffa till.

"Det kändes bara lite "skrapigt" och jag kände det först inte med vädret, säger Mandy, 43, en vårdare från Jarrow, Newcastle upon Tyne.

"Men under de närmaste 24 timmarna eller så blev det mycket, mycket värre. Mina halsmandlar var riktigt svullna och jag kände mig trött ända till benet. Jag kunde inte svälja ordentligt och min hals var synligt svullen.

"Så plötsligt tog jag tag i min hals, vände mig mot min man Sam och flämtade, "Jag kan inte andas."

Mandys tonsiller hade blivit så förstorade att de blockerade luftflödet genom hennes hals.

Sam, 43, ringde 111 och blev tillsagd att ta Mandy till akuten. Där fick hon ett intravenöst dropp innehållande starka antibiotika och under de närmaste timmarna fick läkemedlen effekt.

Svullnaden avtog och Mandys andning återgick till det normala.

Men sedan visade resultatet av ett blodprov som kontrollerade tecken på en bakteriell infektion något oroande.

Mandys nivåer av blodplättar - cellfragment som hjälper blodet att koagulera - hade rasat. Det innebar att hon riskerade att blöda ihjäl från minsta skråma.

Trebarnsmamman hade utvecklat immuntrombocytopeni, där immunförsvaret angriper och förstör blodplättar, ofta till följd av en virus- eller bakterieinfektion som tonsillit.

Mandy, som då bodde i Livingston, West Lothian, överfördes mitt i natten till ett specialistcenter på Western General Hospital i Edinburgh, där hon fick intravenöst immunglobulin, en blodprodukt berikad med antikroppar som hindrar immunsystemet från att angripa blodplättar.

Efter fem dagar hade hon återhämtat sig helt men kommer att behöva årliga blodprover för att kontrollera sina blodplättsnivåer för resten av sitt liv.

Även om Mandys berättelse kan låta ovanlig, indikerar nya studier en kraftig ökning av sjukhusinläggningar för svår tonsillit.

En studie som publicerades förra året i European Archives of Otorhinolaryngology fann att det mellan 2015 och 2019 skedde en 25-procentig ökning av antalet antagningar till fyra NHS-stiftelser för peritonsillära abscesser, en potentiellt dödlig komplikation av tonsillit där en abscess bildas mellan tonsillerna och svalgets vägg.

Förutom höga doser av intravenös antibiotika, kräver detta akut behandling för att dränera pus från området, ofta under lokal eller generell anestesi.

En andra studie av läkare vid Rotherham Foundation NHS Trust, publicerad i mars förra året i tidskriften Annals of the Royal College of Surgeons, fann att sedan slutet av 1990-talet har fall av "deep neck space"-infektioner - en allvarlig komplikation av tonsillit där infektionen fastnar runt vävnaden som kantar halsen och halsen - ökat nästan femfaldigt.

Dessa två studier stödjer tidigare rapporter som visar att antalet britter som hamnar på sjukhus på grund av tonsillit har ökat i flera år.

Den mest troliga förklaringen till denna ökning? Nedskärningar till NHS tonsillektomioperationer.

På 1950- och 60-talen genomgick cirka 250 000 patienter tonsilloperation varje år i Storbritannien.

Men storskaliga studier började ifrågasätta värdet av rutinkirurgi och antydde att, åtminstone hos barn, många fall av återkommande tonsillit gradvis försvinner.

Och även om de en gång ansågs vara av ringa värde, upptäckte forskare att tonsiller är gjorda av lymfvävnad, vilket gör proteiner för att bekämpa infektioner.

Men samma proteiner frigörs också av andra vävnader i kroppen, så att ta bort tonsillerna kommer inte att ha någon större effekt.

Enligt NHS riktlinjer bör tonsillektomier endast utföras under "357-regeln". Detta anger att ett barn eller en vuxen måste ha haft minst tre attacker av svår tonsillit per år under tre på varandra följande år, fem attacker per år i två år eller sju attacker på 12 månader för att kvalificera sig för operation.

Som ett resultat har tonsillektomier i England sjunkit till bara 40 000 till 50 000 per år, en bråkdel av antalet på toppen. Så har pendeln svängt för långt?

Rotherham-studien visade att före nedskärningar av operationen spenderade NHS cirka 71 miljoner pund per år på att avlägsna tonsiller och bara 8 miljoner pund på att behandla svår tonsillit.

Nu har trenden gått åt andra hållet, med 73 miljoner pund per år som spenderas på att behandla komplicerade fall av halsfluss och bara 56 miljoner pund per år på operation.

Det innebär att eventuella besparingar från färre operationer mer än överskuggas av räkningen för att behandla sjuka patienter.

"Dessa siffror visar att åtgärder för att kontrollera antalet tonsillektomier i NHS har gått för långt under de senaste 15 åren", säger professor Tony Narula, en pensionerad öron-, näs- och halskirurg och tidigare president för ÖNH UK.

"Syftet att inte operera om det inte är absolut nödvändigt är ett ädelt mål, men när man tar hänsyn till alla återkommande infektioner kan dessa studier faktiskt underskatta den totala kostnaden för NHS.

Många fall av tonsillit, varnade Rotherham-teamet, kräver "långa intensivvårdsvistelser och en lång rehabiliteringskurs".

Professor Nirmal Kumar, konsult ENT-specialist vid Wrightington, Wigan och Leigh NHS Trust och president för ENT UK, tillade: "Vi vet att om du gör för få tonsillektomier ökar sjukhusinläggningarna för akuta infektioner, och det ser vi varje dag med patienter som läggs in med dessa typer av infektioner.

"Tonsillektomi är fortfarande en viktig operation, men vi kan inte fortsätta att operera hundratusentals människor varje år, ofta i onödan."

Från en ung ålder hade Mandy drabbats av minst två anfall av halsfluss om året, med långa perioder borta från skolan.

Attackerna fortsatte in i vuxen ålder. "De varar fem eller sex dagar var och kan vara riktigt försvagande", minns hon.

"Varje gång jag frågade min läkare om att få mina halsmandlar borttagna fick jag höra att det inte fanns tillräckligt med bevis för att göra det eller att jag inte var tillräckligt sjuk.

"Ironin är att mina föräldrar ofta behandlade mig hemma för att de inte ville störa husläkaren mer, men om de hade gjort det då hade jag förmodligen blivit remitterad till operation."

Department of Health svarade inte på en begäran om kommentar från Good Health.