Sudan: Koleraoffer stiger mitt i krig och svält
Minst 22 dödsfall i kolera har registrerats i Sudan eftersom inbördeskrig och svält förvärrar hälsosituationen.

Sudan: Koleraoffer stiger mitt i krig och svält
I Sudan, där ett förödande inbördeskrig har rasat i över 18 månader, kämpar människor inte bara mot det dagliga hotet om konflikter, utan också den ökande risken för sjukdomar. Minst 22 personer har dött av kolera de senaste veckorna och mer än 350 smittade fall har rapporterats, rapporterar hälsoministeriet. Situationen anses allvarlig, särskilt eftersom Världshälsoorganisationen (WHO) varnar för en ökad risk för infektion.
Den koleraliknande sjukdomen, som kan orsaka allvarlig uttorkning och snabbt bli dödlig, överförs främst genom konsumtion av förorenat vatten eller mat. I ett land som redan riskerar att drabbas av svält är spridningen av denna mycket smittsamma sjukdom särskilt oroande. WHO har registrerat totalt 78 dödsfall i kolera och 2 400 bekräftade fall i Sudan från januari till juli 2023. Dessa siffror illustrerar den dramatiska hälsosituationen i landet.
Hälsokris i inbördeskrigszonen
Den pågående konflikten mellan den paramilitära RSF-milisen och de reguljära väpnade styrkorna har inte bara krävt tusentals liv utan också allvarligt påverkat landets hälsoinfrastruktur. För varje vecka som går av inbördeskriget blir sjukvården sämre och många sjukhus kan inte längre ge den hjälp som behövs. Det gör att många är beroende av sina egna alternativ när de är sjuka, vilket kan vara livsfarligt i en sådan krissituation.
Kolera-pandemin kan bli mer utbredd under de kommande veckorna om inte omfattande inneslutningsåtgärder vidtas. De sanitära förhållandena i många regioner i Sudan är dåliga och tillgången till rent vatten är starkt begränsad. Farorna med kolera förstoras i en så instabil miljö. Ett gemensamt team från WHO och andra hälsoorganisationer försöker förbättra situationen, men tillgången till de behövande hämmas ofta av strider och oroligheter.
En av de största utmaningarna är att snabbt identifiera de drabbade och säkerställa en effektiv behandling. För att begränsa den smittsamma potentialen är utbildning och tillgång till rent vatten ytterst brådskande. Just nu står människor i många regioner i Sudan på randen av en humanitär katastrof, och kolera är bara ett av de flesta hot de måste hantera dagligen.
Kampen mot kolera och det globala samhällets ansvar
Det internationella samfundet har i allt högre grad riktat uppmärksamheten mot den pågående krisen i Sudan. Ändå finns det oro över resursfördelningen och internationella hjälparbetares förmåga att arbeta på plats. Cykeln av våld, humanitär kris och sjukdom skapar en extremt oroande situation. WHO och andra organisationer kräver att medicinsk hjälp ges snabbt och att de hygieniska förhållandena förbättras.
Med tanke på de nuvarande kolerautbrotten är behovet av att hitta ett samordnat globalt svar för att stödja Sudans folk tydligt. Att återställa grundläggande medicinsk infrastruktur och tillgång till rent vatten är avgörande för att minimera risken för ytterligare infektionssjukdomar.
Åtgärder som vidtagits hittills är inte tillräckliga för att avvärja det förestående eländet, och samarbete mellan internationella organisationer, lokala myndigheter och humanitära initiativ är avgörande för att bekämpa farorna med kolera och andra sjukdomar. I ett land som är fast i inbördeskrig måste det globala samfundet vidta brådskande åtgärder för att hjälpa Sudans folk.
Den nuvarande humanitära krisen i Sudan beror inte bara på inbördeskriget mellan RSF-milisen och de sudanesiska väpnade styrkorna, utan har också djupare politiska och ekonomiska rötter. Efter president Omar al-Bashirs fall i april 2019 befann sig landet i en komplicerad övergångsprocess. Denna process har ytterligare komplicerats av politisk oro, ekonomisk instabilitet och covid-19-pandemin. Ett betydande problem är den pågående inflationen, som har stigit till över 300 %, vilket avsevärt påverkar befolkningens köpkraft och ökar de grundläggande levnadskostnaderna.
Det civila samhällets strukturer har också försvagats, vilket lett till bristande förtroende för regeringen och dess förmåga att möta medborgarnas behov. Dessa faktorer har ökat risken för våld och oroligheter och underlättat spridningen av sjukdomar som kolera, eftersom tillgången till rent vatten och sanitet är kraftigt begränsad. FN och olika icke-statliga organisationer har erbjudit systematiskt stöd, men säkerhetsläget och tillgången till drabbade områden innebär stora utmaningar.
Aktuella data och statistik om spridningen av kolera
Den koleraepidemi som för närvarande rasar i Sudan är alarmerande. Enligt rapporter från Världshälsoorganisationen var det en ökning av kolerafall från januari till juli 2023 i de åtta drabbade delstaterna i landet. Totalt rapporterades över 2 400 kolerafall, vilket innebär en betydande ökning jämfört med tidigare år. Som ett resultat av krissituationen tvingas många människor att leva i överfulla och ohygieniska levnadsförhållanden, vilket främjar spridningen av infektionssjukdomar. Dessa negativa omständigheter förvärrar den humanitära krisen ytterligare och ökar risken för svält, eftersom bönder i konfliktområden ofta förlorar sina skördar eller tvingas överge sina åkrar.
Tillgängliga hälsotjänster i Sudan
Hälsoinfrastrukturen i Sudan har lidit mycket, särskilt sedan inbördeskriget började. Många kliniker är stängda eller endast delvis fungerande. Tillgången på mediciner och medicinsk utrustning är starkt begränsad och många yrkesverksamma har flytt eller slutat arbeta. De få som fortfarande är på plats är under enorm press och arbetar ofta under osäkra förhållanden. Corona har också fått viktiga vaccinationsprogram för sjukdomar som kolera att stanna, vilket ytterligare komplicerat situationen.
Internationella organisationer som FN och biståndsorganisationer försöker ge nödhjälp, men maktvakuumet och osäkerheten gör det logistiska genomförandet av hjälpinsatser svårt. Därför är stöd och mobilisering av det internationella samfundet avgörande för att möta det sudanesiska folkets humanitära behov.
Det är nödvändigt att utveckla ett sammanhängande, övergripande tillvägagångssätt för att både möta omedelbara humanitära behov och främja landets hållbara utveckling för att minimera effekterna av sådana fatala kriser i framtiden.