Träning efter cellgifter är nyckeln till att överleva tjocktarmscancer, studerar studien

Träning efter cellgifter är nyckeln till att överleva tjocktarmscancer, studerar studien

En internationell studie visar att canceröverlevande som tränar efter kemoterapi kan öka sina chanser att slå tjocktarmscancer, vilket gör det till en game changer för långsiktig överlevnad.

Studera:Strukturerad träning efter adjuvant kemoterapi för tjocktarmscancer. Fotokredit: SimplyLove/Shutterstock.com

En aktuell New England Journal of Medicine Studien genomförde en randomiserad fas 3-studie för att bedöma hur strukturerade träningsprogram efter adjuvant kemoterapi påverkar längre sjukdomsfri överlevnad hos patienter med kolorektal cancer.

Koloncancer: konventionell behandling och återfall

Kolorektal cancer, även känd som kolorektal cancer, är den tredje vanligaste cancerformen i världen och har hög dödlighet. Vanligtvis rekommenderas patienter med stadium III eller högrisk stadium II koloncancer operation och adjuvant kemoterapi.

Kort efter operationen behandlas dessa patienter med capecitabin och oxaliplatin (Capox), 5-fluorouracil och oxaliplatin (FOLFOX), eller monoterapi fluoropyrimidin under tre till sex månader. Förutom biverkningar har denna behandlingsstrategi en hög återfallsfrekvens. Därför behövs nya insatser akut för att förbättra livskvaliteten och överlevnaden för dessa patienter.

Prekliniska studier har visat de gynnsamma effekterna av träning för att minska cancertillväxten. Observationsstudier har också visat att kolorektalcancerpatienter som ägnar sig åt fysisk rekreationsaktivitet efter behandling har en lägre risk för cancerrecidiv och död.

Tidigare bevis från observationsstudier har dock misslyckats med att bevisa ett definitivt orsakssamband på grund av begränsningar i studiedesign. Ytterligare forskning är viktig för att förstå hur träning förbättrar resultatet av kolorektal cancer efter operation och adjuvant kemoterapi.

Om studien

Canadian Cancer Trials Group (CCTG) har lanserat Co.21 Colon Health and Lifelong Training Change (Challenge)-studien för att jämföra effekterna av hälsooperativt material (hälsoundervisning) eller dessa material i kombination med ett strukturerat träningsprogram (träning) under tre år hos patienter med kolorektal cancer som har genomgått adjuvant kemoterapi.

Alla deltagare avslutade resektion av stadium III eller högriskstadium II adenokarcinom i tjocktarmen, följt av adjuvant kemoterapi. Dessa patienter tränade mindre än 150 minuter per vecka av måttlig till mild intensitetsträning vid baslinjen.

Eastern Cooperative Oncology Group (ECOG) använde en 5-punktsmetod för att bedöma nivån av funktionshinder. Högre siffror på denna skala tydde på större funktionshinder. Alla kvalificerade patienter kunde genomföra minst 6 minuters gångtester eller två nivåer av submaximalt löpbandstest.

Patienterna fördelades slumpmässigt till hälsoutbildnings- och träningsgrupper i förhållandet 1:1. Patienter som tillhörde hälsoutbildningsgruppen fick material relaterat till fysisk aktivitet och hälsosam kost. Däremot fick de i träningsgruppen samma material och en träningsguide för kolorektal canceröverlevande. Deltagarna i träningsgruppen fick också tre års handledning av en certifierad fysisk aktivitetsrådgivare.

Supportprogrammet var uppdelat i tre faser utifrån tidslinjen och definierat stöd. Under de första sex månaderna av programmet (fas 1) deltog deltagarna i träningsgrupperna i 12 obligatoriska personliga beteendestödssessioner schemalagda varannan vecka, 12 obligatoriska övervakade träningspass och ytterligare 12 övervakade träningspass under de alternativa veckorna.

Under de andra sex månaderna av programmet (fas 2) deltog patienterna personligen eller på distans varannan vecka, samt ett övervakat träningspass när de besöktes personligen.

Under de sista två åren av studien (fas 3) var patienterna tvungna att delta i 24 obligatoriska månatliga personliga eller fjärrstyrda beteendestödssessioner, kombinerat med ett övervakat träningspass om patienten besöktes personligen.

Träningsprogrammet syftade till att öka aerob träning genom minst tio metaboliska ekvivalenta uppgifter (MET) under de första två kvartalen. Målet var då att bibehålla eller ytterligare öka detta under de återstående 2,5 åren.

Studieresultat

Mellan 2009 och 2024 rekryterades 889 patienter från 55 platser i Kanada och Australien. I denna studie tilldelades 445 patienter slumpmässigt till träningsgruppen och 444 till hälsoutbildningsgruppen. Medelåldern för patienterna var 61 år; 90 % av kohorten hade stadium III sjukdom och 61 % hade fått FOLFOX-behandling.

Under fas 1 uppskattades följsamheten till interventionen och förändringar i följsamheten till fysisk aktivitet till 83 % för de 12 obligatoriska beteendestödssessionerna, 79 % för de 12 obligatoriska övervakade träningspassen och 20 % för de 12 rekommenderade övervakade träningspassen.

Under fas 2 sjönk följsamheten till 68 % för de 12 obligatoriska beteendestödssessionerna och 54 % för de 12 rekommenderade övervakade träningssessionerna. Fas 3-följsamhetsfrekvensen var 63 % för de 24 obligatoriska beteendestödssessionerna och 44 % för de 24 rekommenderade övervakade träningssessionerna.

En regressionsmodell visade att patienter i träningsgruppen bibehöll större förbättringar än de i hälsoutbildningsgruppen under den treåriga interventionen. Dessa förbättringar överensstämde med måttlig till kraftig fysisk aktivitet, maximal syreförbrukning och 6 minuters gångavstånd.

Skillnaden i fritids och större till större rekreationsaktivitet mellan grupper varierade från 5,2 till 7,4 MET-timmar per vecka. Förutspådd maximal syreförbrukning förbättrades från 1,3 till 2.

7 ml/kg/min och skillnaden mellan grupper på 6 minuters gångavstånd mellan 13 och 30 meter. Minimala skillnader mellan grupperna observerades för kroppsvikt eller midjemått.

Vid en medianuppföljning på 7,9 år upplevde 93 och 131 patienter i träningsgruppen och hälsoutbildningsgruppen återkommande sjukdomar, en ny primär cancersjukdom eller dödsfall. Detta motsvarade en riskkvot för återkommande sjukdomar, ny primär cancer eller dödsfall på 0,72, vilket gynnar träningsgruppen.

Noterbart var fem års sjukdomsfri överlevnad signifikant längre i träningsgruppen (80,3 %) jämfört med hälsoutbildningsgruppen (73,9 %). Träningsgruppen förbättrade också den totala överlevnaden, med en riskkvot för dödsfall på 0,63. Den 8-åriga totala överlevnaden var 90,3 % i träningsgruppen och 83,2 % i hälsoutbildningsgruppen.

Dessutom visade patienter i träningsgruppen mer förbättring på subskalan för fysisk funktion än de i hälsoutbildningsgruppen. Efter sex månader var förbättringen av SF-36-subskalan för fysisk funktion 7,1 poäng för träningsgruppen och 1,3 poäng för hälsoutbildningsgruppen. Dessa förbättringar fortsatte i tre år.

Säkerhetsanalysen visade att 82,0 % av patienterna i träningsgruppen och 76,4 % i hälsoutbildningsgruppen upplevde minst en biverkning av vilken klass som helst.

Muskuloskeletala biverkningar inträffade hos 18,5 % av patienterna i träningsgruppen och 11,5 % i hälsoutbildningsgruppen. Endast 10 % av muskuloskeletala händelser i träningsgruppen var relaterade till träningsinterventionen. Tre eller fler biverkningar inträffade i 15,4 % av träningsgruppen och 9,1 % av hälsoutbildningsgruppen.

Studiens begränsningar inkluderar långsam rekrytering, urvalsbias mot högre fungerande patienter och en lägre händelsefrekvens än förväntat. Träningsgruppen fick också mer social kontakt genom beteendestöd, vilket kan ha haft viss påverkan.

Dessutom är självrapporterad fysisk aktivitet föremål för recall bias. Studien utvärderade inte om träning före eller under kemoterapi skulle ge liknande eller större fördelar. Träningsprogrammet som inleddes kort efter adjuvant kemoterapi resulterade i betydligt längre sjukdomsfri överlevnad hos patienter med tjocktarmscancer.

Resultaten stöder också förbättrad total överlevnad och fysisk funktion, med ökade muskuloskeletala biverkningar.

Diplom

Strukturerade träningsprogram startade strax efter kemoterapi avsevärt förbättrade sjukdomsfri och total överlevnad hos kolorektalcancerpatienter jämfört med patienter som enbart fick standard hälsoutbildning.

Detta ger en kraftfull, evidensbaserad strategi för överlevnad av kolorektal cancer och understryker behovet av att investera i strukturerade beteendestödsprogram för att förstå alla fördelar.

Ladda ner din PDF-kopia nu!

Källor: