Tio års data bekräftar att träning är ett kraftfullt verktyg mot depression

Tio års data bekräftar att träning är ett kraftfullt verktyg mot depression

En nyPLOS enStudien ger en uppdaterad genomgång av hur träning påverkar depression hos annars friska vuxna.

Hur förbättrar fysisk aktivitet den mentala hälsan?

Världshälsoorganisationen (WHO) anser att fysisk inaktivitet är den fjärde viktigaste riskfaktorn som påverkar dödligheten, förutom dess roll i att öka förekomsten av många icke-smittsamma sjukdomar. Regelbunden fysisk aktivitet är starkt förknippad med positiva hälsoresultat, inklusive förbättrad mental hälsa genom att minska risken för ångest och kognitiv funktionsnedsättning.

Psykiska sjukdomar som depression kan avsevärt påverka en individs livskvalitet. Även om kognitiv beteendeterapi (KBT) och farmakologiska strategier vanligtvis ordineras för att behandla psykiska störningar, har dessa strategier många begränsningar. Till exempel kan farmakologisk behandling av depression resultera i läkemedelsrelaterade biverkningar som förstoppning, huvudvärk, diarré, sömnlöshet, illamående och sömnighet, medan KBT är förknippat med måttlig effektivitet.

Tidigare har forskare rapporterat att över 50 % av individer med depression inte svarar på första linjens antidepressiva medel, av vilka cirka 30 % inte har någon förbättring av sina symtom med för närvarande tillgängliga behandlingar. Med tanke på den högre globala prevalensen av depression och låg effektivitet hos tillgängliga behandlingar är kostnadseffektiv behandling av depressiva sjukdomar akut nödvändig.

Om studien

Under 2014 forskarna av de yngstaPLOS enStudien publicerade en metaanalys som visade att träning hade en måttlig total effektstorlek (ES) på depression. Här var den totala poängen för fysisk träning för depression 0,56, vilket liknar det för farmakologiska eller psykoterapeutiska behandlingar för depression.

Relevanta studier publicerade efter 2014 erhölls från databaserna PubMed, CINAHL Complete, Psycinfo, PSYNDEX, SOCINDEX och SportDiscus för metaanalys för att uppdatera sin tidigare analys med nyare data.

Elva studier uppfyllde alla behörighetskriterier och ingick i den slutliga metaanalysen. Studien inkluderade 229 randomiserade kontrollerade studier (RCT), kontrollerade studier, kluster-RCT och longitudinella studier med 16 255 deltagare.

Depressionsnivåer mättes med hjälp av Hamilton Depression Scale (HAM-D), Beck Depression Inventory (BDI) och Hamilton Depression Rating Scale (HAM-D).

Fysisk aktivitet och träning som en intervention för behandling av depression

Under det senaste decenniet har forskare kontinuerligt rapporterat att både träning och fysisk aktivitet kan minska depressiva symtom och förbättra livskvaliteten för personer med depression. Dessa fördelar kan inte tillskrivas en enda, isolerad mekanism och beror sannolikt på ett samspel mellan flera psykologiska och neurobiologiska mekanismer.

Även om många studier använder fysisk aktivitet och träning omväxlande, är det viktigt att notera att träning alltid är fysisk, men fysisk aktivitet anses inte nödvändigtvis vara träning. Detta beror på att träning är mer strukturerad och planerad, medan fysisk aktivitet inkluderar allt som orsakar skelettmuskelkontraktion och resulterar i en betydande ökning av kaloriförbrukningen jämfört med energiförbrukningen.

Nyligen genomförda studier har rapporterat att effekten av fysisk aktivitet/träning på depressiva symtom varierar beroende på typ, intensitet och minsta varaktighet. Jämfört med ingen intervention kan träning ha en måttlig till stor inverkan på att lindra depressiva symtom. Träning verkar också vara mer fördelaktigt än vanlig vård, såsom placebo-piller eller väntelista.

Träning lindrar depressiva symtom för både män och kvinnor. Särskilt träning, psykosociala interventioner och avslappningsstrategier visade sig ha jämförbara effekter. Icke desto mindre betonar befintliga studier att tränaren påverkar patienternas reaktioner på behandlingen positivt.

Särskilt aerob träning som simning, löpning, jogging och promenader hade en starkare antidepressiv effekt än psykologiska behandlingar eller antidepressiva medel. Insatser med måttlig intensitet med kortare veckolängd gav en mer gynnsam effekt än högintensiva insatser.

Neurobiologiska förklaringar och framtidsutsikter

Depressiva störningar uppstår på grund av dysfunktion av hypotalamus-hypofys-binjureaxeln (HPA), minskad känslighet för glukokortikoider, ökad utsöndring av kortikotropinfrisättning (CRH) och ökad storlek och aktivitet hos hypofysen. Även tio år efter deras ursprungliga metaanalys är de specifika neurobiologiska förändringarna som är involverade i antitryckseffekterna av träning och fysisk aktivitet fortfarande oklara.

Forskare har föreslagit att effekterna av träning och fysisk aktivitet kan tillskrivas fysiologiska förändringar i hypotalamus-hypofys-binjureaxelns funktion, monoaminmetabolism, neurotrofiska faktorer och neuroinflammation. Dessa hypoteser stöds av många systemiska översikter som på liknande sätt har rapporterat effekterna av fysisk aktivitet på det serotonerga systemet och HPA-axeln.

För att optimera de antidepressiva effekterna av fysisk aktivitet måste biomarkörer för depressiva störningar övervakas regelbundet. Det optimala dos-responsförhållandet måste också fastställas för att ge kliniker tydliga riktlinjer för att förskriva denna strategi för att behandla depressionssymtom.

Källor: