Svart te hjälper en typ av Parkinsons, men läsk och bekämpningsmedel förvärrar en annan

Svart te hjälper en typ av Parkinsons, men läsk och bekämpningsmedel förvärrar en annan

Forskare upptäcker subtypspecifika effekter av te, läsk och bekämpningsmedel på Parkinsons sjukdom, vilket visar hur livsstil och miljö kan påverka svårighetsgraden av motoriska symtom långt efter diagnosen.

I en nyligen publicerad artikel i tidskriftenNPJ Parkinsons sjukdomForskare undersökte hur livsstilsfaktorer och miljöexponeringar påverkar svårighetsgraden av motoriska symtom hos patienter med Parkinsons sjukdom över tid.

De fann att konsumtion av svart te var förknippad med mildare motoriska symtom i en form av sjukdomen. Samtidigt har exponering för bekämpningsmedel och konsumtion av koffeinhaltig läsk varit inblandad i förvärrade motoriska symtom vid en annan sjukdomstyp.

bakgrund

Sockers roll föreslog: Diet koffeinhaltig läsk, som saknar det höga sockret av vanlig läsk, visade inget samband med motorisk svårighetsgrad. Detta tyder på att socker kan vara den primära drivkraften för vanlig läsks negativa effekter.

Parkinsons sjukdom är en neurodegenerativ sjukdom som för närvarande drabbar cirka 12 miljoner människor världen över. Från 1990 till 2021 ökade fallen med över 60 %. Avsaknaden av ett botemedel innebär att bördan på samhället fortsätter att växa.

Cirka 15 % av Parkinsons fall orsakas av enstaka genmutationer eller starka riskfaktorer, där LRRK2 G2019S-varianten är den vanligaste för autosomal dominant Parkinsons sjukdom (LRRK2-PD).

Tidigare forskning tyder på att patienter med LRRK2-PD ofta upplever svårare motoriska problem men mindre allvarliga icke-motoriska symtom jämfört med patienter med idiopatisk Parkinsons sjukdom (IPD).

Miljö- och livsstilsfaktorer spelar också en betydande roll i utvecklingen och utvecklingen av detta tillstånd. Bekämpningsmedelsexponering är en etablerad riskfaktor förknippad med tidigare sjukdom och snabbare progression.

Andra miljörisker som luftföroreningar, lösningsmedel och tungmetaller visar blandade resultat. Att dricka kaffe och röka verkar genomgående skyddande och fördröjer uppkomsten i både IPD och LRRK2-PD, medan koffeinhaltig soda kan initieras i LRRK2-PD.

Effekten av dessa faktorer på motorisk svårighetsgrad över tid är dock fortfarande oklar, särskilt med rökning och koffeinintag. Tvärsnittsstudier tyder på att rökning kan förvärra symtomen efter debut, vilket skapar en paradox där en faktor som är skyddande mot sjukdomsutveckling kan vara skadlig efter diagnos.

Därför behövs mer robusta longitudinella studier med stora kohorter för att klargöra hur miljö och livsstil påverkar motorisk symtomprogression, särskilt skillnaden mellan LRRK2-PD och IPD.

Om studien

Könsspecifik mottaglighet: Kvinnor med IPD som drack koffeinhaltig läsk upplevde en mycket större försämring av motoriska symtom än män.

Denna studie använde data från två stora onlinekohorter. Deltagare med Parkinsons sjukdom rekryterades och följdes genom rutinmässiga onlinebedömningar av icke-motoriska och motoriska symtom samt detaljerade frågeformulär om livsstilsvanor och miljöexponeringar.

Etiskt godkännande och informerat samtycke registrerades för båda kohorterna.

För att säkerställa konsekvens inkluderades endast deltagare med en ålder över 25 år, sjukdomslängd mindre än 50 år och minst tre motoriska bedömningar. Detta resulterade i 5 134 IPD-patienter och 81 LRRK2-PD-patienter.

Svårighetsgraden av motoriska symtom mättes med en kumulativ poäng som samlades in konsekvent i båda kohorterna. Uppföljningen varade upp till 35 månader för en kohort och 60 månader för den andra, uppdelad i diskreta perioder för analys.

Miljö- och livsstilsfaktorer, inklusive exponering för bekämpningsmedel, rökning och koffeinintag, mättes med hjälp av standardiserade frågeformulär för riskfaktorer för Parkinsons sjukdom.

Linjära blandade effektmodeller användes för att bedöma sambandet mellan dessa faktorer och progression av motoriska symtom över tid. Modellerna justerades för baslinje, sjukdomslängd, upplevelse av off-episoder och kön, med patientens identifieringsnummer som en slumpmässig effekt.

Signifikanströsklar justerades för flera jämförelser i bekämpningsmedelsexponeringsanalyser. Andra analyser var utforskande. Detta tillvägagångssätt säkerställde en robust, longitudinell bedömning av hur miljö och livsstil kan påverka motoriska resultat vid PD.

Nyckelfynd

Unik mottaglighet för LRRK2-PD: Den gynnsamma effekten av svart te var specifik för LRRK2-PD, med en signifikant interaktion mellan PD-typ och tekonsumtion (P = 0,045), vilket betyder att svart te inte bara hjälpte, utan också hjälpte differentiellt i denna genetiska subtyp.

I flera bedömningar förvärrades motoriska symtom gradvis i båda grupperna, men IPD-patienter visade generellt mer allvarlig progression än LRRK2-PD-patienter.

Speciellt var exponering för bekämpningsmedel på jobbet associerad med större motorisk svårighetsgrad hos IPD-patienter i PPMI-Online-kohorten, med en liknande men icke-signifikant trend som observerades i Fox Insight-kohorten. Denna förening bestod efter anpassning till sex. Inget sådant samband hittades hos LRRK2-PD-patienter.

Rökning var också associerad med ökad svårighetsgrad av motoriska symtom över tid hos IPD-patienter. Denna effekt var signifikant i PPMI online-kohorten, men endast en subtil trend observerades i Fox Insight-kohorten. Denna effekt kvarstod efter att ha kontrollerat för sex.

När det gäller koffeinhaltiga drycker, påverkade konsumtionen av svart te inte motorisk svårighetsgrad vid IPD utan var associerad med mildare symtom hos LRRK2-PD-patienter. Medan författarna varnar för att denna undergrupp var liten, stärkte de detta preliminära fynd genom att replikera det i en andra, oberoende kohort av LRRK2-PD-patienter.

Omvänt var konsumtion av koffeinhaltig soda associerad med allvarligare motoriska symtom hos IPD-patienter och visade en liknande trend i LRRK2-PD, även om den var mindre robust. Tidningen noterar att koffeinhaltig dietläsk, som saknar högt sockerinnehåll, inte visade något sådant samband.

Intressant nog var sambandet mellan intag av koffeinhaltig läsk och värre motoriska symtom starkare hos kvinnor än hos män med IPD. Konsumtionen av kaffe och grönt te visade ingen tydlig påverkan på utvecklingen av motoriska symtom i någon av grupperna.

Slutsatser

Denna studie belyser påverkan av miljö- och livsstilsfaktorer på utvecklingen av Parkinsons sjukdom. Bekämpningsmedelsexponering och intag av koffeinhaltig läsk visade sig vara associerade med värre motoriska symtom vid IPD, medan rökning visade ett svagare samband som inte var konsekvent i båda studiekohorterna.

För LRRK2-PD verkade konsumtionen av svart te skyddande, även om denna effekt inte observerades i IPD, vilket tyder på subtypspecifika effekter. Detta fynd är anmärkningsvärt eftersom det observerades i två oberoende kohorter, även om båda var små.

Studiens styrkor inkluderar dess stora urvalsstorlek, långa uppföljningsperiod och användning av två oberoende kohorter, vilket stöder robusta resultat. Små LRRK2-PD-prover begränsar dock generaliserbarheten, och andra monogena former har inte undersökts noggrant. Brist på data om läkemedelsdoser, dietdetaljer (t.ex. sockerintag) och potentiell återkallelseförändring är ytterligare begränsningar.

Ändå visar studien att miljöexponeringar, som är svårare att kontrollera än livsstilsval, kan förvärra Parkinsons symptom även efter att sjukdomen börjar. Resultaten understryker också hur en faktor som rökning kan vara skyddande före start men potentiellt skadlig efteråt, och föreslår hur ingredienser som socker i läsk kan spela en roll för koffein.

Framtida forskning bör bekräfta dessa resultat i större, olika genetiska grupper och använda objektiva exponeringsmått. Att förstå dessa samband kan hjälpa till att informera om förebyggande och hanteringsstrategier för olika undertyper av Parkinsons sjukdom.

Källor: