Hepatit E-viruset angriper också andra organ än levern, konstaterar studien

Transparenz: Redaktionell erstellt und geprüft.
Veröffentlicht am

En forskargrupp från Bochum och Hannover visar att hepatit E-viruset även angriper andra organ än levern. Hepatit E-viruset (HEV) orsakar allvarlig inflammation i levern. Ett forskarlag från Ruhr University Bochum, Tyskland och Twincore, centrum för experimentell och klinisk infektionsforskning i Hannover, har nu för första gången kunnat visa att det även kan infektera njurceller och replikera där. Antivirala läkemedel som ribavirin är mindre effektiva där än i levern. Resultaten av studien har nu publicerats den 27 juni 2025 i tidskriften Liver International. Hela livscykeln möjlig i njurarna Hepatit E-virus infekterar huvudsakligen...

Hepatit E-viruset angriper också andra organ än levern, konstaterar studien

En forskargrupp från Bochum och Hannover visar att hepatit E-viruset även angriper andra organ än levern.

Hepatit E-viruset (HEV) orsakar allvarlig inflammation i levern. Ett forskarlag från Ruhr University Bochum, Tyskland och Twincore, centrum för experimentell och klinisk infektionsforskning i Hannover, har nu för första gången kunnat visa att det även kan infektera njurceller och replikera där. Antivirala läkemedel som ribavirin är mindre effektiva där än i levern. Resultaten av studien har nu publicerats den 27 juni 2025 i tidskriften Liver International.

Hela livscykeln möjlig i njuren

Hepatit E-virus infekterar främst leverceller och orsakar de flesta skadorna på levern. "Det var dock redan känt att de kunde gå åt fel håll och infektera andra celler som nervceller", säger den sista författaren, Dr André Gömer från institutionen för molekylär och medicinsk virologi vid Ruhr-universitetet i Bochum.

Teamet från Bochum och Hannover har nu bevisat i cellodling att virusen också kan infektera njurceller och föröka sig med deras hjälp. – Hela virusets replikationscykel sker i njurceller precis som i leverceller, säger Gömer.

De infekterade njurcellerna svarade mindre bra på behandling med det antivirala läkemedlet -ribavirin än levercellerna. "Detta beror förmodligen på de väsentligt olika metaboliska profilerna för de två organen", säger Gömer. I njuren är viruset därför relativt okänsligt för läkemedelsbehandling.

Det kan vara så att vid kroniska infektioner fungerar njuren som en reservoar från vilken virusen sprids igen efter påstått framgångsrik behandling. "

Nele Meyer, doktorand i forskargruppen för translationell virologi vid Twincore

Hon och läkaren Avista Wahid är de första författarna till studien. En sådan reservoar kan också tillåta virus att bättre anpassa sig till behandling.

Evolution i orgeln

Teamet genomförde också en jämförande genetisk analys av hepatitvirus från kroniskt infekterade patienter med hjälp av deras blodplasma, avföring och urin. Medan virus huvudsakligen utsöndras från levern i avföring, finns de från njurarna i urinen. "Virusen som finns i de olika proverna skiljer sig markant från varandra", rapporterar Dr. Patrick Behrendt, chef för den translationella virologigruppen på Twincore och även den sista författaren till artikeln.

Hepatit E-viruset

Hepatit E-virus (HEV) är den främsta orsaken till akut viral hepatit. Efter det första dokumenterade epidemiutbrottet 1955 till 1956 gick det mer än 50 år innan forskarna fokuserade intensivt på ämnet. Akuta infektioner försvinner vanligtvis hos patienter med intakt immunförsvar. Hos patienter med nedsatt eller undertryckt immunförsvar, såsom organtransplanterade eller HIV-infekterade patienter, kan HEV bli kronisk. HEV är också särskilt farligt för gravida kvinnor.

finansiering

Arbetet stöddes av det tyska centret för infektionsforskning, Volkswagen Foundation, den tyska forskningsstiftelsen (398066876/GRK 2485/2 och 448974291) och förbundsministeriet för utbildning och forskning (Virbio-projektet, finansieringskod: 01KI2106).


Källor:

Journal reference:

Wahid, A.,et al.(2025). Extrahepatisk replikering och genomiska signaturer av hepatit E-viruset i njuren. Lever International. doi.org/10.1111/liv.70183.